Förädringar och det oföränderliga

Ritva Nauha

Aila Kotilainen:
Jag har sommarmötesminnen från hela mitt liv, då man såg resorna till sommarmötet som viktiga i mitt barndomshem och likaså i min egen familj. Bara några somrar har jag stannat hemma med små barn.

Mina tidigaste minnesbilder har jag från sommarmötet i Ylivieska år 1950 som liten flicka, men mer detaljerade minnen har jag från sommarmötet i Kuopio 1957. Jag minns hur min mamma sydde ett tält av lakan, som vi spände upp med ett rep mellan träden. Vi sov direkt på marken och det var kallt. Men eftersom plast ännu inte fanns så kunde vi heller inte klara oss ifrån att bli blöta. Var och en av oss barn fick en egen filt vilken vi använde under hela mötet och vi gick i samma kläder hela mötestiden. Mamma och pappa tog med en enkel matsäck med så lång hållbarhet som möjligt: bröd, smör, fil och en fisktupp stor som en långpanna. Vi ville inte äta utemat. I min bardom fanns allting nära under sommarmötet. Det var aldrig långt att gå någonstans och barnen behövde inte oroa sig för att gå vilse.

Sommarmötet i Ylivieska 1963 minns jag som speciella därför att jag fick åka dit tillsammans med min make Antti. Ett par veckor tidigare hade vi firat vårt bröllop, 15/6. Det unga paret övernattade i en skolkorridor på en pappskiva. Någon särskild utrustning hade vi inte – ett lakan var vad vi hade med oss. Kylan var en vanlig “gäst” där vi övernattade under sommarmötena.

Under sommarmötet i Pudasjärvi 1972 minns jag att vi bodde i husvagn i närhet till vatten. Då drunknade en krigspojke, men på grund av värmen ville man ändå svalka sig i vattnet. Många gånger blev vi trötta och började hemresan tidigare än planerat.

En gång orkade inte pappa Antti inte köra hela hemresan i ett svep utan började sova. Ett av barnen kräktes så jag bestämde mig för att köra den sovande familjen fastän jag själv var trött. Jag minns hur jag var tvungen att stålsätta mig varje gång en bil kom ikapp bakifrån och jag släppte fram den. Vid bron över Hännilänsalmi tänkte jag att jag nog borde börja sova, men jag fortsatte att köra och klarade lyckligtvis även backen vid Kämäri. Väl hemma på gården började de andra vakna. Jag suckade till dem att en såhär farlig skjuts hade dom aldrig tidigare fått som denna gång. Det känns fortfarande som att det måste ha varit ett stort beskydd med den gången.

Resorna till sommarmötet under småbarnsåren i min familj på 1970-80 talen gjorde oftast med en lastbil som normalt användes av vår butik. Av den gjorde Antti och pojkarna i ordning en lägerplats där det fanns britsar att sova på och där vi hade åtminstoe en spjälsäng. En skänk rymdes också med tallrikar, skålar och matsäck. Jag minns att vår “hus-lastbil” skulle visas upp för länsman inför resan för att bli godkänd att trasportera människor i. Godkänd blev den också varje gång. Alla nödvändigheter som vi behövde under resan fick plats i lastbilen. Ofta varade resorna från fredag kväll till söndagskvällen då det inte möjligt att ta ledigt längre än så från butiken. Resorna var ändå alltid efterlängtade och värda sina förberedelser.

Sommarens semesterresa lades alltid till sommarmötet. Andra resor gjordes inte. Jag minns att ibland – mycket sällan – åkte vi även något annat resmål under resan till sommarmötet. Detta hände år 1975 i samband med sommarmötet i Åbo då vi även besökte Åbo slott. Då hade vårt 10:e barn fötts i maj.

Det känns som att nuförtiden bor man som i villor på sommarmötena. All service blivit bättre år för år. Nu behöver man inte längre exempelvis använda gasbindor som blöjor. Blöjor som man blötlade i hinkar och tvättade vid handtvättstationerna för att sedan hängas på tork i träden, bland annat.

Numera lyssnar jag gärna på mötessändningarna hemmavid. Det är glädjande att hela tiden få lyssna och alla pausprogrammen är så trevliga. Jag försöker göra mina hemsysslor på så sätt att de inte sammanfaller med predikningarna. Sedan min make dog har jag besökt sommarmötet på plats en gång. Det var 2023 års sommarmöte i Kauhava då jag fick bo i min sons husvagn. Vad gäller det kommande sommarmötet kan jag inget säga. Men just nu känns det som att det är gott att få hålla ett hemsommarmöte denna gång.

Avslutningsvis kan jag konstatera att fastän de praktisa omständigheterna har förändrats mycket så är själva mötet, sången, de troendes gemenskap och sommarmötets “försmak av himlen” detsamma nu som då.

Publicerad i Päivämies 20.1.2026

Mot sommarmötet i Kauhava Sommaren 2026 Sommarmöte förbereds i Kauhava. Förberedelsearbetet kommer att intensifieras under våren och när sommaren närmar sig. En serie bloggar från kommunikationskommittén kommer att ge dig en inblick i förberedelserna och tankar kring förberedelsearbetet.